digitaliserad för Näs sockensida av Inga-Lena Petterson. Tack för hjälpen!

av R Steffen, ur Gotländskt Arkiv 1934

Våren 1931 förvärvades av Gotlands Fornsal genom undertecknads förmedling en liten tunn silverring med ett salvatorshuvud, av tämligen obestämbar ålder, möjligen från slutet av medeltiden, och i och för sig själv ej någon vidare märkvärdighet. Fyndet av detta föremål blev emellertid närmaste anledningen till kännedomen om ett forntidsminne, som torde få anses vara av något större intresse även om dess innebörd tillsvidare är dunkelt, nämligen en pelare av huggen sandsten, som nu står såsom portstolpe vid K Norrbys gård i Drakarve, Näs socken. Pelaren och ringen synas i viss mån knutna till varandra genom fyndplatsen.

Härom har hemmansägaren Ekedahl meddelat följande. Ringen hittades i mars 1931 omkring 400 meter söder om Drakarve gamla gård (Omkring en kilometer väster om den bekanta stenåldersboplatsen Gullrum.) på ett ställe i åkern, där man påträffat en stenläggning, som hindrade plöjningen. Stenarna lågo tätt sammanfogade på flishällen och visade tydligt, att där varit golvet till ett hus. Leran mellan stenarna var något gulare än den övriga jorden. Enligt uråldrig tradition skulle här ha bott en "hövding" som hetat Folke, vars namn bevarats genom en brunn, som än idag kallas "Folkes saud". Omkring 40 steg sydväst om denna källa hava åborna vid Drakarve uppgrävt den nämnda i jorden nedsjunkna och kullfallna stenpelaren. Denna hade forslats till dåvarande "millerstä garden", där den blivit liggande "pa storgarden". Men efter stenens ditkomst hade det aldrig blivit fred för de ständiga suckar och stönanden, som kommo från "stocken". Man trodde nämligen, att pelaren varit en straffpåle. När denna ofrid i gården icke ville upphöra, beslöt gårdsägaren att forsla stenen till "prästvägen", (d v s den väg, som prästen färdades från Havdhems prästgård till Näs kyrka), där den användes som grindstolpe vid Drakarvegårdens gamla uppfartsväg till prästvägen, de s k Martarve kvior. Där kvarstod den till laga skiftet på 1880-talet, varvid "millerstä garden" utflyttades till prästvägen, då pelaren fick följa med dit och där den fortfarande tjänstgör som grindstolpe vid Karl Norrbys gård. Enligt väl styrkt och pålitlig tradition kan det beräknas att pelaren grävts upp efter år 1805, troligen icke så långt efter detta år, och att den sedermera funnits på olika platser vid Drakarve gård.